Stolpar för vägräcken krockprovade på VTI
Trafikverket önskade mer kunskap om hur marken påverkar funktionen hos typprovad vägutrustning och gav uppdraget till VTI att testa detta. För att få fram underlag har VTI:s krocklaboratorium gjort dynamiska prov med krockvagn, några statiska dragprov samt ett par krockprov med fordon.
– Resultaten visar att ståndarens (stolpens) funktion tämligen direkt beror på dess nedgrävda längd i väl packad mark, oavsett stolptyp eller stolpfundament, säger Jan Wenäll, forskningsingenjör på VTI.
I sammanlagt 28 prov har olika vägräckesståndare provats, såväl dynamiskt som statiskt. I rapporten konstaterar författaren att ståndare som har ett nedstick kortare under marknivån än 1,0 meter kategoriskt bör undvikas, då dessa lättare dras upp av det deformerade vägräcket eller roterar upp ur marken vid påkörning.
En annan slutsats är att slänter inte bör anläggas närmare än 0,6 meter bakom ett vägräcke, eftersom den av slänten störda grusvolymen gör att vägräckets funktion minskas. Projektet visar också att man med all sannolikhet enkelt kan förbättra vägräckens generella funktion i mark med sämre bärighet eller packningsbarhet, genom att förlänga vägräckesståndare ned i marken.
– Troligen finns ett behov av en framtida mätmetod som snabbt och enkelt kan mäta markens sidostablitet i fält med avseende på vägräckens funktion. Ett sådant verktyg skulle underlätta för entreprenören som sätter ut ett vägräcke, så att denne vet att det blir rätt. Det skulle samtidigt underlätta för väghållaren som enklare kan göra ett korrekt förfrågningsunderlag och i efterhand kontrollera om han fått det funktionella vägräcke som var beställt, säger Jan Wenäll.
I rapporten konstateras avslutningsvis att det finns annan vägutrustning som är lika beroende av markförhållanden, till exempel belysnings- och skyltstolpar, vägräckesändar – kanske särskilt de vägräckesändar/förankringar för vajerräcken som är konstant belastade av en sidledes kraft, samt diverse olika krockdämpare förankrade i mark.
Källa: VTI