- Vi är väldigt nöjda med saneringen av Thetis som ska ses som ett pilotprojekt. Metoden att undersöka och sedan sanera vraket med hjälp av fjärrstyrda undervattensrobotar fungerade och den olja som fanns ombord är omhändertagen och innebär inte längre någon miljörisk i den här känsliga skärgården, säger Christer Larsson på Havs- och vattenmyndigheten, HaV.

Det var 1985 som fartyget Thetis sjönk på väg hem efter en fiskeresa, fullastad med sill, bara drygt en nautisk mil från hemmahamnen Kungshamn. Det blåste mycket vid tillfället och fiskefartyget slog runt men ingen i besättningen omkom. När Thetis sjönk så innehöll bottentankarna cirka 22 kubikmeter dieselolja, vilket är flera gånger mer än en vanlig oljetank i en villa.

- Om stora mängder olja skulle läcka ut under en kort tid så skulle det orsaka stora skador både i den marina miljön och på land. Thetis ligger i en väldigt känslig skärgård med stora naturvärden, säger Christer Larsson på Havs- och vattenmyndigheten, HaV.

- Samtidigt låg vraket bra till och passade därför som pilotprojekt. Det ligger på 30 meters djup, nära en hamn och är i förhållandevis god kondition. Saneringen av Thetis kan ses som ett test av metoden att med hjälp av av en fjärrstyrd undervattensrobot borra hål i vraket och pumpa upp oljan.

Saneringen av Thetis gjordes under december månad 2017, den pågick under 13 arbetsdagar och arbetet utfördes av Marine Works AB i samarbete med Miko Marine A/S. Den kostade totalt 4,7 miljoner kronor, pengar som HaV fått från Naturvårdsverkets anslag för förorenade områden för att undersöka och förbereda sanering av sjunkna fartyg. Inför själva saneringen har Kustbevakningen också dykt och mätt tjockleken på skrovet och Sjöfartsverket har kartlagt fartyget med hjälp av multibeamekolod och side scan sonar som filmar havsbotten och vraket och skapar datorbilder.

- Först vid den manuella inspektionen med hjälp av dykare kunde vi se att det inte längre fanns någon olja i bottentankarna. Rören som sticker upp några decimeter från huvuddäck visade sig ha rostat sönder och ha stora hål i sig, där oljan måste ha läckt ut under åren Den olja som hittades och pumpades upp var främst dieselolja från dagtankar, säger Christer Larsson.

Kustbevakningen och olika företag har tidigare genomfört ett antal saneringar av nyare vrak där det finns ägare och fartygen är försäkrade. Saneringen av Thetis är första gången som en svensk myndighet tar fram en modell för vraksanering och genomför tömning av olja ur ett äldre, ägarlöst vrak.

-­­ En lärdom från saneringen av Thetis är att liknande projekt i framtiden bör göras under den period av året som har bäst väder. Haveriplatsen för Thetis är oskyddad och vind ifrån norr, väster och söder vilket innebar att arbetet fick avbrytas vid flera tillfällen, säger Christer Larsson.

FAKTA/fartygsvrak

• Det finns cirka 17 000 fartygsvrak längs Sveriges kuster, 300 av dem har klassats som miljöfarliga av Sjöfartsverket i samarbete med Havs- och vattenmyndigheten, Kustbevakningen, Statens Maritima Museer och Chalmers Tekniska Högskola. Ett 30-tal av vraken utgör en akut miljöfara, de innehåller stora mängder olja som kan orsaka skador i stora områden om de läcker ut. Från och med 2016 har HaV ett samordnande ansvar gällande utredning och sanering av de miljöfarliga vraken.
• Regeringen satsar 25 miljoner kronor om året i tio år, totalt 250 miljoner kronor, för att minska miljörisker från vrak längs Sveriges kust. Enligt regeringen kan i så fall mellan ett och tre miljöfarliga vrak saneras per år.
• Den metod som, efter offentlig upphandling, användes vid saneringen av Thetis var en separat fjärrstyrd borrutrustning – en norsk uppfinning ”Moskito” som utvecklats av företaget A/S Miko Marine. Borrutrustningen fördes ned till vraket med hjälp av en ROV (Remote Operated Vehicle). Den placerades på skrovet och sattes fast med sina elektromagneter. Två hål borrades på vraket och en anslutning monterades över hålet. Via slang kunde olja sedan pumpas upp till ytfartyget.