En ny VTI rapport redovisar en studie om fallolyckor och krav på egenskaper för vägytor. Slutsatsen är att en minskning av nivåskillnader i stadsmiljön skulle minska antalet fallolyckor och att det behövs en utredning om friktionskrav på olika typer av beläggningar för gångytor.
Fallolyckor utomhus bidrar till stora kostnader för samhället varje år och många av dem beror på ojämna eller hala gatubeläggningar. Egenskapskrav som ställs på en vägyta har därför stor betydelse när det gäller säkerheten för cyklister och fotgängare.
– Kraven när det gäller vägen eller gatan ska vara anpassade för alla som befinner sig på ytan, detta gäller såväl motorfordon som cyklister och fotgängare, säger Anna Arvidsson, forskare på VTI.
Som det ser ut idag finns friktionskrav för vinterväghållning på statliga gång- och cykelvägar samt prioriterade busshållplatser. Där är 0,30 det lägsta tillåtna friktionsvärdet. För torra gångytor bör friktionskoefficienten vara densamma, men för gångytor utomhus finns det idag inga friktionskrav.
I rapporten sammanfattas de senaste olycksstudierna och de rådande reglerna när det gäller nybyggnation av ytor för fotgängare. Dessutom gjorde forskaren en analys av hur vanligt förekommande det är att personer faller i samband med exempelvis ojämnheter i beläggningen eller kantstenar.
I 38 procent av de inrapporterade olyckorna som skedde mellan åren 2008 och 2015 uppgav de drabbade att olyckan skedde på en gångbana/trottoar.
– De vanligaste orsakerna till att en person skadat sig var, enligt dem själva, att det var ojämnt, hål och gropar, nivåskillnader eller relaterat till beläggningen av sten/plattor, säger Anna Arvidsson.
Slutsatserna från studien är att en minskning av antalet nivåskillnader i stadsmiljön, såsom trottoarkanter vid övergångsställen, skulle kunna minska antalet fallolyckor för fotgängare. Det bör även göras en översyn av behovet av friktionskrav på olika typer av beläggningar på trottoarer och gångbanor.
VTI rapport 932
Källa: VTI
