Just nu testas en ny typ av vägutformning, så kallad bygdeväg, där cyklister och bilister ska samsas om utrymmet på en bred vägren. Cyklister upplever att införandet gjort det svårare att förutsäga bilisternas placering på vägen. Det framgår av en ny studie från VTI.
Bygdeväg är en ny typ av vägutformning som testas av Trafikverket och Helsingborgs stad. En bygdeväg består av en körbana för motorfordon i mitten med breda vägrenar på bägge sidor där oskyddade trafikanter ska kunna färdas säkert. Körbanan är så smal att mötande motorfordon måste utnyttja vägrenen vilket endast får göras med hänsyn tagen till eventuella oskyddade trafikanter som färdas där.
Syftet med studien var att kartlägga cyklisters och bilisters föreställningar om att cykla respektive köra på den nya vägutformningen. Enkäter skickades ut före och efter införandet.
– De som cyklar upplevde att införandet av bygdeväg lett till minskad känsla av trygghet, minskad känsla av säkerhet och minskad faktisk säkerhet. Dessutom ansåg de att bilisternas beteende blivit svårare att förutse, säger Christopher Patten, forskare på VTI.
Att bilisternas beteende blivit svårare att förutse bekräftades av bilisternas svar. Cirka en tredjedel uppgav att de ofta kör med ena hjulparet på vägrenen även när de inte möter andra bilar. Dessutom uppgav bilisterna att de i större utsträckning kör om cyklister på nära håll efter införandet av bygdeväg, trots att de i högre grad är rädda att köra på dem.
De som svarade i egenskap av cyklist ville ha en lägre hastighetsbegränsning än de som svarade i egenskap av bilist, både före och efter införandet av bygdeväg.
– Vi ser att det är viktigt att göra en utvärdering när det införs en ny typ av vägutformning. Det är viktigt att trafikmiljön utformas så framkomlighet och säkerhet fungerar för samtliga trafikantgrupper, säger Maria Wedin Trafikskadeexpert på Länsförsäkringar.
Vilken bredd bör cykelbanan ha?
Som en del av projektet gjordes också en experimentell studie om cyklisters avstånd till sidohinder på cykelbana. Resultaten antyder att en enkelriktad cykelbana eller cykelfält på en väg med blandtrafik bör ha minst 120 cm i sidled från cyklisten till körfältet för de motordrivna fordonen, för att cyklisten inte ska påverkas negativt. Det är avståndet från cyklisten till bilar och lastbilar som är viktigt. På bygdevägarna i Skåne delas själva vägytan av cyklister och andra fordon.
Forskarna ger följande rekommendationer till väghållare som överväger att införa bygdeväg:
- Sträckor som utformas till bygdeväg bör väljas med stor omsorg och på de ställen sikten är skymd bör alternativa lösningar övervägas.
- Införandet av bygdeväg bör förankras hos lokalbefolkningen och föregås av informationsinsatser så att alla vet vilka regler som gäller.
- Hastighetsbegränsningen på bygdeväg bör vara max 50 km/h med skyltning i kombination med övervakning och/eller infrastrukturåtgärder för att även minska hastighetsöverträdelserna.
Om projektet
I projektet om oskyddade trafikanter på landsväg gjordes tre delstudier:
1) Bygdeväg – om cyklister på landsväg och en ny vägutformning. Delstudien baseras på 320 enkätsvar från enkätstudie som gjordes före det att bygdeväg införts och 202 enkätsvar efter att bygdeväg införts.
2) Hur nära är nära? En experimentell studie om bredden på cykelbanan från cyklistens perspektiv.
3) PFT för MC, friktionsmätningar genomförda på ett mätningssätt som är mer anpassade till motorcyklisters situation.
Projektet ingår i ett treårigt forskningsprogram om oskyddade hjulburna trafikanter som finansieras av Stiftelsen Länsförsäkringsbolagens Forskningsfond. Programmet som avslutades i oktober 2017.
Läs mer om forskningsprogrammet.
Källa: VTI
