Mikroplast från däck- och vägslitage utgör en stor källa av föroreningar till naturen och mängden mikroplaster i olika naturmiljöer och deras spridningsvägar är till stor del okända. En ny studie från VTI visar att befintliga modeller för att beräkna spridning av mikroplaster i naturen behöver utvecklas för att kunna simulera däck- och vägslitage.
I en ny rapport från VTI presenteras befintliga modeller som kan användas för simulering av mikroplastspridning i naturen samt befintliga modelleringsstudier om detta. I fokus är mikroplaster från däck- och vägslitage.
– Vår studie visar att det finns få modellstudier av spridning av mikroplaster i naturen. Av de som finns beskriver de flesta spridning i havet. Modeller för spridning i hav, vattendrag och luft går att använda för att beräkna spridning av mikroplaster från däck- och vägslitage. Men det krävs justeringar från mätningar för att det ska överensstämma med verkligheten, säger Nina Svensson, forskare vid VTI.
– När det gäller spridning i marken saknas idag modeller för att kunna beräkna spridning av mikroplastpartiklar från däck- och vägslitage.
Gemensamt för alla modeller som presenteras i rapporten är att det krävs bättre uppskattningar gällande utsläpp av mikroplaster, fler mätningar att kalibrera och validera modeller mot och fler studier om hur mikroplasters egenskaper, som densitet, form och storlek, påverkar utsläppen. Det behövs även mer kunskap om och hur mikroplaster förändras över tid genom till exempel nedbrytning.
Fakta: Studien om spridning av mikroplast
Studien har skett inom ramen för det uppdrag från regeringen som VTI har att ta fram och sprida kunskap om mikroplastutsläpp från vägtrafiken.
Klicka här för att läsa studien Spridningsmodeller för mikroplast från däck- och vägslitage i sin helhet.
Källa: VTI
