Siffror från Power Circle visar att cirka 85 % av elbilsladdningen i Sverige sker genom icke publik laddning, till exempel i hemmiljö.

”Det är viktigt att laddsystem fungerar tillsammans och följer gemensamma standarder, även utanför snabbladdning. Inte minst eftersom de flesta elbilar i Sverige laddas med AC-laddning, alltså långsammare laddning via vanlig växelström, till exempel hemma eller på jobbet”, säger Martin Jonsson och tillägger:

”För att bryta fragmenteringen krävs att vissa standarder blir faktiska krav och inte frivilliga rekommendationer. Exempelvis bör OCPP 2.0.1, eller senare versioner, vara ett absolut krav och fungera som en lägstanivå för kommunikationen mellan laddare och backend. Tillsammans med MID*-certifierad mätning skapar detta ett system som är rättvist, konkurrensneutralt och användarvänligt.”

Gynnar alla – men ingen vill gå först

Standarder kostar tid, pengar och resurser för dem som går först. Resultatet blir ett vänteläge: aktörer avvaktar, processer drar ut på tiden och teknikutvecklingen springer ifrån regelverken. När standarderna släpar efter bromsas investeringar, utbyggnad och innovation.

”AFIR* ställer krav på användarvänlighet och interoperabilitet, vilket i praktiken leder mot standarder som ISO15118*. Det här välkomnar vi, men det går ändå för långsamt”, säger Jonsson och tillägger:

”DEFA är redo att möta framtidens krav, som vi hoppas blir både fler och hårdare. När vi utvecklade laddstationen DEFA Power hade våra ingenjörer redan från start morgondagens standarder i åtanke.”

När alla optimerar själva tappar systemet fart

Utan tydliga drivkrafter växer parallella lösningar fram: olika laddsystem, plattformar och affärsmodeller. För konsumenter innebär det osäkerhet. För marknaden innebär det ineffektivitet. För omställningen innebär det tappad fart.

”Lösningen är att ansvaret delas”

Att bidra till öppna, gemensamma standarder är sällan en snabb affär. Vinsterna delas av många och kommer senare. Därför blir investeringarna ofta för små, för få och för sena – om ingen styr utvecklingen i rätt riktning.

Det är här incitamenten kommer in i bilden. Ekonomiska styrmedel, krav i offentlig upphandling och tydliga regler för interoperabilitet kan förändra spelplanen. De sänker riskerna för dem som går före och gör standardefterlevnad till ett konkurrensmedel – inte en börda.

Martin Jonsson:

”Ett exempel är EU:s krav på USB-C, som visar vad standardisering kan åstadkomma: lägre kostnader, mindre avfall och enklare vardag. Samma logik bör gälla för laddinfrastruktur.”

”Jag vet att vi är många i branschen som inser att standarderna kan bli flaskhalsen som stoppar e-mobiliteten. Lösningen är att ansvaret delas – men det offentliga måste gå först. Staten och EU måste sätta riktningen genom tydliga krav på interoperabilitet och standardefterlevnad, och samtidigt koppla incitament till dem som följer dem. Offentlig upphandling, investeringsstöd och tillståndsprocesser bör premiera öppna standarder och samarbete. När spelreglerna är klara kan näringslivet göra det de gör bäst: investera, skala upp och innovera. Standardisering ska inte bygga på frivillighet och god vilja – den ska vara ett rationellt affärsbeslut.”

*OCPP 2.0.1: en gemensam kommunikationsstandard som gör att laddstationer och laddoperatörers system kan prata med varandra. Den används för att styra, övervaka och ta betalt för elbilsladdning på ett säkert och enhetligt sätt.

*MID: står för Measuring Instruments Directive och är ett EU-regelverk som säkerställer att elmätare mäter korrekt.

*AFIR: ett EU-regelverk som ställer krav på utbyggnad och funktion av ladd- och tankinfrastruktur. För elbilsladdning handlar det bland annat om krav på tillgänglighet, betalningslösningar och tydlig information till användare.

*ISO 15118: en internationell standard för kommunikation mellan elfordon och laddstationer, som möjliggör funktioner som Plug & Charge. Den gör att bilen och laddaren automatiskt identifierar varandra, hanterar betalning och optimerar laddning.