Forskargruppen har använt sig av resultat från mätstationer utplacerade centralt i alla de tre städerna: I Stockholm har instrumenten suttit på ett tak på Torkel Knutssongatan på Södermalm, i Göteborg på en fastighet i Östra Nordstan och i Malmö på Rådhuset. Mätningarna har inkluderat kväveoxider, ozon och partiklar i luften från 1990 till 2015. Nu kan forskarna dra vissa slutsatser gällande orsaker till förändringarna i halter över tid, och vad detta har för effekter på hälsan hos invånarna i de tre städerna.

När det gäller kväveoxider har halterna sjunkit märkbart i samtliga tre städer. Halterna av ozon har däremot stigit något och när det gäller partiklar visar mätningarna lite olika resultat för de tre städerna.

– Sammantaget innebär det här att vi har fått en bättre luftkvalitet i alla tre städer, vilket har lett till en förbättrad folkhälsa, och det går att uppskatta att medellivslängden har ökat med upp emot ett år. Det är främst tack vare minskade utsläpp från vägtrafiken, säger Henrik Olstrup, doktorand i atmosfärsvetenskap vid ACES.

Kväveoxider uppstår vid förbränning i motorer och till stor del kan minskningen av kväveoxider i luften förklaras av hårdare krav på nya fordon när det gäller avgasutsläpp, menar forskarna. Kväveoxiderna är indikatorer för förbränningsrelaterade luftföroreningar från trafiken. Den hälsovinst som har skett är sannolikt inte enbart kopplad till minskad exponering av kväveoxider, utan ett resultat av en generell minskning av avgasutsläpp, där en mängd olika gaser och förbränningsrelaterade partiklar ingår.

I både Stockholm och Malmö har mängden kväveoxider i luften sjunkit från cirka 40 mikrogram per kubikmeter år 1990 till cirka 20 mikrogram per kubikmeter år 2015. I Göteborg har halterna av kväveoxider i luften sjunkit från cirka 60 mikrogram per kubikmeter år 1990 till cirka 40 mikrogram per kubikmeter år 2015, så minskningen har varit ungefär lika stor i alla tre städer, även om de totala halterna är högre i Göteborg. Orsaken till att kväveoxidhalterna är högre i Göteborg kan vara närheten till flera stora motorvägar och även förekomsten av stora genomfartsleder genom staden.

Att ozonhalten har stigit något under mätperioden tror forskarna till största delen beror på att halterna av kvävemonoxid har sjunkit, vilket gör att betydelsen av fotokemiska reaktioner med ozon minskar så att högre ozonhalter kan byggas upp.

– Men en högre ozonhalt ger en förhållandevis liten effekt på hälsan till skillnad från minskad avgasexponering. Och för grova partiklar, som främst uppstår genom vägslitage från dubbdäck, ses ingen tydlig förändring i halterna under perioden 1990–2015, vilket gör att påverkan på den förväntade livslängden blir obetydlig, säger Henrik Olstrup.

Beräkningen av hur medellivslängden påverkas av luftföroreningar baseras dels på tidigare studier av exponering för luftföroreningar och dödlighet, och dels på statistik om bland annat befolkningsstorlek och åldersstruktur. Uträkningarna har också tagit hänsyn till hur halterna varierar över städerna och var folk bor.

Att luftföroreningar kan förkorta livslängden och göra människor sjuka är känt sedan länge.

– Den genomsnittliga livslängden i de tre städerna har stigit med cirka 4–5 år från år 1990 till 2015. Betydelsefulla orsaker till denna ökning är bland annat effektivare behandlingsmetoder för hjärt- och kärlsjukdomar och en minskad rökning hos befolkningen. Den minskade exponeringen av luftföroreningar beräknas bidra med upp emot 20 procent av denna ökning, vilket kan ses som en mycket stor effekt. Det visar att åtgärder som begränsar utsläppen kan ge stora hälsovinster.




Källa: Stockholms universitet