Det är solig eftermiddag och på Hammarö strax utanför Karlstad har Peter Nystadius just bromsat in med sin Volvo FH 500 (8*2). Det efter en liten privat tur till Berlin. Att det skulle vara jobbigt att ’ta med sig jobbet hem’ verkar inte direkt framkalla ångestkänslor.

– Nej för sjutton, det är bara roligt, nu har jag hejat fram sonen i amerikansk fotbollsmatch där nere i Tyskland, säger Peter Nystadius, medan han rättar till sängen som – såklart inryms – i den kombinerade arbets- och sovplatsen.

Jobbet som yrkesförare är på intet sätt nytt för Peter. Sedan 1993 har han rattat olika typer av tunga fordon på både svensk och europeisk mark.
– Mellan 1995 och 2000 körde jag mestadels i Europa och låg på runt 17 000 mil om året. Numera är jag nere på runt 5000 mil och ’bara’ 40-50 nätter på vägarna, så det är en jäkla skillnad ändå, berättar han.


Punktlig på minuten från Kristinehamn till Paris
Främsta tjusningen?
– Friheten under ansvar! Och att man har en tydlig och klar uppgift: att få fram leveransen i tid enligt det som är överenskommet, säger Peter Nystadius.
– Det kan vara tufft, absolut. För du är själv och måste lösa problem som dyker upp på egen hand. Men det är också det roliga. Det som annars ger mest energi är att få vara en del av slutkundens lyckliga stund. För många är det en dröm som går i uppfyllelse att skaffa den där båten eller spabadet.

Jobbet har också gett honom oanade talanger. Läs arbetsskador.

– Du ska aldrig prata mil med mig, för det har jag inte koll på. Men om du frågar hur lång tid det tar att köra mellan två olika platser brukar jag kunna sätta det på minuten – mer eller mindre, skrattar Peter, och utvecklar resonemanget i en mer allvarsam ton:
– Ett exempel var efter den hemska Haiti-katastrofen 2010 då jag fick ett akut-uppdrag att köra ner till Paris, dit nödmaterial skulle samlas ihop för att sedan skickas till Haiti. När jag ringdes in fick jag frågan om när kunde vara där. ’Jag är där kl. 10 imorgon’, sa jag. 9.55 var jag framme. Så det brukar stämma rätt bra.


Sagan om Mr. Hatt
Och så var det ju det där med hatten. För cowboy-Peter går ingenstans (nåja) utan sin huvudbonad i skinn.

– Från början var det mest av praktiska skäl. Den skyddar perfekt mot både sol och regn. Sedan har det väl blivit en ´grej´ som jag förknippats med. Men det gör mig inget, det är bara roligt, säger Peter, som häromåret också visade att han kan briljera i på fler ställen än bakom gaspedalerna.
– Jo, jag var med i ’Halv åtta hos mig’ efter att frugan anmälde mig. Det var också en kul erfarenhet. Jag gillar utmaningar och att fixa praktiska saker – oavsett om det handlar matlagning eller slangar som går sönder på en bodbil. 




Källa: Klaravik